D-vitamin – Komplett guide 2026: Dosering, brist, fördelar och bästa kosttillskott

Vad gör D-vitamin i kroppen och vilka effekter är säkrast?

Från sol på huden till aktiv form

Livsmedelsverket skriver att vitamin D3 bildas i huden när vi vistas i solen. Samma myndighet beskriver också att D3 finns i fisk, kött och ägg, medan D2 finns i svamp och i vissa livsmedel berikade med D2. I Livsmedelsverkets rapport om graviditet och amning beskrivs D-vitamin som ett prohormon, alltså ett ämne som omvandlas vidare i kroppen. En klinisk NHS-riktlinje anger att vitamin D först aktiveras i levern till 25-hydroxykolekalciferol och därefter i njuren till 1,25-dihydroxykolekalciferol, som där beskrivs som aktivt vitamin D.

Det mest etablerade: kalcium- och fosfatbalans

NHS sammanfattar D-vitaminets huvudroll som att reglera mängden kalcium och fosfat i kroppen. EFSA beskriver denna reglering som central för neuromuskulär funktion, cellulära processer och benbildning. South Tees NHS förklarar mekanismen konkret: kalcitriol ökar absorptionen av kalcium och fosfat från tarmen och reabsorptionen av kalcium i njurtubuli. Livsmedelsverket skriver att D-vitamin främst behövs för reglering av kalkbalansen i skelett och tänder, medan NHS kopplar kalcium och fosfat till skelett, tänder och muskler.

Vad som är väl beskrivet och vad som fortfarande är omdiskuterat

Ett vanligt misstag är att tolka varje nytt samband kring D-vitamin som lika säkert som den grundläggande fysiologin. South Tees NHS skriver att vitamin D-receptorer finns i många olika cell- och vävnadstyper, vilket har lett till frågor om immunologiska, hjärt-kärlrelaterade och cancerrelaterade samband. Men samma källa säger också att evidensen ännu inte räcker för att motivera mätning av vitamin D i dessa situationer. NHS uttrycker samma försiktighet om covid-19 och skriver att det inte finns tillräckliga bevis för att ta vitamin D enbart för att förebygga eller behandla sjukdomen.

Vad EU:s regler för hälsopåståenden betyder för läsaren

EFSA:s översikt om hälsopåståenden beskriver att påståenden på etiketter, i reklam och i annat marknadsföringsmaterial i EU måste vila på vetenskaplig bedömning och vara begripliga för konsumenten. EFSA uppger att myndigheten har utvärderat över 2 300 ansökningar, att över 260 hälsopåståenden hade godkänts för användning i EU år 2023 och att mer än 70 procent av de utvärderade påståendena hade avslagits på grund av otillräcklig vetenskaplig evidens. I praktiken betyder det att formuleringar om D-vitamin på en EU-marknad inte är tänkta som fria löften, utan som påståenden som ska ha passerat ett reglerat granskningssystem.

Hur mycket D-vitamin behöver barn, vuxna och äldre?

Svenska råd i siffror

Livsmedelsverket anger 10 mikrogram per dag för spädbarn 7–11 månader, barn 1–17 år, vuxna 18–74 år samt gravida och ammande. För vuxna från 75 år och för personer med lite eller ingen solexponering är rådet 20 mikrogram per dag. För spädbarn under de första sex månaderna rekommenderas helamning som näring, men från 1–2 veckors ålder bör alla spädbarn få 10 mikrogram vitamin D3 som tillskott.

RI, AI och UL är inte samma sak

I sammanfattningen av NNR 2023 förklaras att RI är rekommenderat intag för grupper, AI används när underlaget inte räcker för att fastställa RI, och UL är övre gräns för långvarigt intag. Det vanligaste missförståndet är att läsa UL som ett mål. Det är fel: 100 mikrogram för vuxna är inte ett dagsbehov, utan den högsta nivå som anges som övre gräns i myndighetsmaterialet.

10 mikrogram per dag motsvarar 400 IE, medan 20 mikrogram motsvarar 800 IE enligt Livsmedelsverket.

Livsmedelsverket anger också omvandlingen 1 mikrogram = 40 IE. Det gör etiketter lättare att läsa: 25 mikrogram är 1 000 IE och 50 mikrogram är 2 000 IE. Ett enkelt sätt att undvika felköp är därför att alltid jämföra både mikrogram och IE på förpackningen innan man summerar flera produkter.

Vilka grupper rekommenderas tillskott rutinmässigt?

Myndighetsråden är mest konkreta för grupper som ofta inte får i sig tillräckligt via vanliga matvanor eller solvanor. Livsmedelsverket rekommenderar 10 mikrogram per dag till alla barn under 2 år. Samma nivå rekommenderas till barn och vuxna som inte äter fisk, inte äter D-vitaminberikade livsmedel, eller bär kläder som täcker ansikte, armar och ben eller inte vistas i solen under sommaren.

För den som både har mycket liten solexponering och dessutom inte äter fisk eller D-vitaminberikade livsmedel anger Livsmedelsverket 20 mikrogram per dag. Alla som är 75 år eller äldre rekommenderas också 20 mikrogram per dag. För gravida och ammande finns inga särskilda svenska tilläggsråd utöver samma rekommendationer som gäller andra vuxna, enligt Livsmedelsverket.

Hur upptäcker man D-vitaminbrist och när ska man testa?

Symtomen är ofta breda och utvecklas långsamt

Livsmedelsverket beskriver att långvarig brist kan orsaka rakit hos barn och osteomalaci hos vuxna, och att allvarlig brist kan ge kramper även om det är mycket ovanligt i Sverige. I EFSA:s vetenskapliga underlag beskrivs samma grundproblem som nedsatt mineralisering av skelettet; hos vuxna kan det yttra sig som diffus muskel- och skelettsmärta, muskelsvaghet och ibland frakturer.

Hos barn är tecknen fler än bara “lågt D-vitamin”. Northern Lincolnshire NHS listar bland annat dålig tillväxt, försenad fontanellslutning, försenad gång eller vaggande gång, ömma eller svullna leder, hjul- eller kobenthet, skelettsmärta, muskelsmärta och försenad tandframbrottning.

Hos vuxna lyfter samma riktlinje fram gradvis debuterande och ihållande skelettsmärta utan tydlig mekanisk förklaring, ofta i rygg, revben eller ben, samt proximal muskelsvaghet som märks i trappor eller när man reser sig från låg stol eller golv. NHS Norfolk & Waveney använder nästan samma mönster när de anger vilka vuxna som bör utredas: rakit, osteomalaci, symtomatisk hypokalcemi eller högriskpersoner med suggestiva besvär som proximal muskelsvaghet eller långsamt tilltagande, ihållande muskel- och skelettvärk.

Det praktiska skälet till att symtomen ofta upplevs som ospecifika är att riktlinjerna inte bygger på ett enda typiskt tecken. De kopplar i stället provtagning till en kombination av riskfaktorer och besvär, och NHS Norfolk & Waveney skriver uttryckligen att D-vitamin inte ska kontrolleras hos asymtomatiska personer, även om de tillhör en riskgrupp.

Riskfaktorerna är tydligare än ett enskilt symtom

De återkommande riskfaktorerna är låg UVB-exponering, hög ålder, mörk eller mer pigmenterad hud, täckande klädsel, att vara skör, sällan vara utomhus eller bo på vårdhem. Det framgår både av NHS:s allmänna råd och av NHS Norfolk & Waveneys vuxenriktlinje, där även solskyddskräm nämns som faktor som minskar UVB-exponeringen.

NHS Norfolk & Waveney och Northern Lincolnshire NHS tar också upp obesitas, malabsorption inklusive efter bariatrisk kirurgi, kolestatisk leversjukdom, annan leversjukdom och njursjukdom som riskfaktorer. De svenska data som Livsmedelsverket sammanfattar för gravida visar hur ojämnt riskläget kan vara: omkring 10 procent hade brist under 30 nmol/L, men cirka 2 procent bland kvinnor födda i norra Europa jämfört med ungefär 51 procent bland kvinnor födda i Afrika och 49 procent bland kvinnor födda i Asien.

Blodprovet heter 25(OH)D, men gränserna är inte identiska

Det blodprov som används är serum 25-hydroxivitamin D, skrivet 25(OH)D eller 25-OH D. South Tees NHS beskriver det som det mest tillförlitliga måttet på övergripande D-vitaminstatus, och EFSA beskriver serum-25(OH)D som biomarkören som speglar både hudsyntes och intag från kost. Northern Lincolnshire NHS skriver samtidigt att andra D-vitaminmetaboliter eller subfraktioner inte rekommenderas i den här bedömningen.

Jämför alltid provsvaret med laboratoriets eget referensintervall.

Det rådet står uttryckligen i NHS Norfolk & Waveneys riktlinje. En del av förklaringen är att EFSA noterar variation mellan olika analysmetoder för 25(OH)D, samtidigt som laboratorier och riktlinjer använder något olika gränser.

När egenvård kan vara rimlig och när vården bör ta över

Om du är symtomfri men känner igen riskfaktorerna ligger tyngdpunkten i riktlinjerna på förebyggande råd, inte på rutinmässig provtagning. Northern Lincolnshire NHS avråder från befolkningsscreening och rekommenderar livsstilsråd och receptfria tillskott för prevention; NHS Norfolk & Waveney säger att även högriskpersoner utan symtom normalt inte ska testas.

Vård för utredning eller uppföljning är mer rimlig när besvären är ihållande eller när barn har tillväxtavvikelser, gångförändringar eller skelettdeformitet. När vården utreder används ofta fler prover än bara 25(OH)D: NHS Norfolk & Waveney listar 25-OHD, kalcium/fosfat, njurprover och leverprover, och Northern Lincolnshire NHS nämner även PTH när kalcium är tydligt lågt. Det gör att provsvaret sätts i sitt sammanhang, i stället för att en enda siffra får styra hela bedömningen.

Räcker solen och maten för att täcka behovet i Sverige?

När huden faktiskt kan bilda D-vitamin

Hudens egen bildning påverkas av flera saker samtidigt. EFSA listar latitud, årstid, tid utomhus, solskydd, klädsel, hudfärg och ålder som faktorer som ändrar hur mycket D-vitamin som kan bildas i huden, och Livsmedelsverket skriver också att mängden pigment i huden och hur mycket kläder man har på sig spelar roll EFSA:s vetenskapliga underlag, Livsmedelsverket om D-vitamin.

Det betyder att två personer kan få helt olika utfall av samma promenad. Livsmedelsverket ger ett konkret sommarexempel: i juni och juli kan det räcka att vara ute i solen i en kvart några gånger i veckan i kortärmad tröja och shorts för personer med ljus hud, medan personer med mörkare hud behöver längre tid för att bilda samma mängd Livsmedelsverket.

En vanlig miss är att räkna all utevistelse som likvärdig. EFSA:s underlag tar uttryckligen upp solskydd och klädsel bland faktorerna som påverkar hudens bildning, så en dag utomhus ger inte automatiskt samma bidrag som bar hud i direkt sol EFSA:s underlag om referensvärden för vitamin D.

När året sätter gränsen

Livsmedelsverket beskriver sol på huden som den viktigaste källan under sommarhalvåret för de flesta. Samma sida säger också att vitaminet lagras i kroppen och att det som bildas under sommaren kan täcka en del av behovet under vinterhalvåret Livsmedelsverket.

Hur långt sommarsäsongen faktiskt sträcker sig anges inte av Livsmedelsverket på den här sidan. En användbar nordlig tumregel finns däremot hos NHS: i Storbritannien kan de flesta normalt bilda det de behöver från ungefär slutet av mars eller början av april till slutet av september, men mellan oktober och början av mars räcker solen inte till NHS om vitamin D. För Sverige ger de här källorna alltså stöd för att sommar hjälper, men inte för att sommar automatiskt kompenserar hela vintern.

Om din vinter bygger på att sommarens lager ska räcka, men du samtidigt har lite solexponering, täckande klädsel eller mörkare hud, blir maten plötsligt mycket viktigare.

Maten som faktiskt gör skillnad

Livsmedelsverket pekar ut fet fisk som den viktigaste naturliga källan och nämner också ägg, kött och berikade livsmedel. NHS listar på motsvarande sätt fet fisk, äggulor och berikade livsmedel som centrala källor Livsmedelsverket, NHS.

De citerade myndighetssidorna ger däremot inte exakta mikrogramvärden för fisk eller ägg. Det som går att räkna noggrant från svenska myndighetsuppgifter är de obligatoriskt berikade basvarorna:

Värdena ovan kommer från Livsmedelsverkets uppgifter om svensk berikning Livsmedelsverket.

Så gör du en rimlig egen uppskattning

Livsmedelsverket rekommenderar 10 µg per dag för vuxna 18–74 år och 20 µg per dag för personer 75 år och äldre samt för personer med lite eller ingen solexponering Livsmedelsverket. Om en vanlig dag innehåller 250 gram berikad mjölk eller växtdryck, 200 gram yoghurt och 20 gram berikat matfett blir det ungefär 7,8–9,0 µg från just de varorna. Det är en stor del av 10 µg, men inte mycket marginal.

Det gör också att små vanor märks. Om du sällan äter fet fisk och samtidigt inte använder berikade mejerier, växtdrycker eller matfetter regelbundet, blir matens bidrag snabbt lägre. En NHS-riktlinje uppskattar att en vanlig kost ofta bara ger 2–4 µg per dag NHS-riktlinje om vitamin D-brist. Det är därför rimligt att räkna maten som ett betydande bidrag först när berikade vardagsvaror faktiskt finns med, och inte bara “lite mjölk ibland”.

Vilket D-vitamintillskott passar bäst för olika behov?

D3 eller D2: samma vitaminfamilj, men inte helt samma praktiska val

Livsmedelsverket beskriver vitamin D3 som den form som bildas i huden och som finns i till exempel fisk, kött och ägg. D2 finns enligt samma källa i svamp och i livsmedel som berikats med D2. Livsmedelsverket anger också att bioaktiviteten är något lägre för D2 än för D3, men att båda formerna vid regelbundet intag kan ge en tillfredsställande D-vitaminstatus.

I kliniska NHS-underlag går jämförelsen i samma riktning. Northern Lincolnshire-guiden skriver att oral kolekalciferol gav större förbättring av serum 25-OH-vitamin D än oral ergokalciferol vid likvärdiga doser. Ett annat NHS-dokument anger att kolekalciferol är förstahandsval och att det rapporterats höja vitamin D-koncentrationer mer effektivt än ergokalciferol. På etiketten betyder det i praktiken att kolekalciferol = D3 och ergokalciferol = D2.

När vegetariskt eller veganskt val är extra relevant

Om du vill undvika animaliska ingredienser räcker det inte att bara se ordet “D3” på framsidan. Eftersom D3 enligt Livsmedelsverket framför allt förekommer i animaliska livsmedel behöver du läsa hela ingrediensraden. I NHS-bilagorna framgår att många kapslar innehåller gelatin, medan vissa tabletter uttryckligen anges som gelatinfria och vissa orala lösningar som lämpliga för vegetarianer. Det konkreta kontrollschemat är därför: aktiv form, kapselskal och hjälpämnen.

Droppar, kapslar, tabletter och tuggtabletter skiljer sig mest i dosering och innehåll

Så läser du etiketten utan att räkna fel

NHS och Livsmedelsverket använder samma omräkning: 1 mikrogram D-vitamin motsvarar 40 IU, och 10 mikrogram motsvarar 400 IU. Det gör det möjligt att jämföra två produkter även när den ena använder mikrogram och den andra IU.

Börja sedan med fyra rader på etiketten: mängd per dos, portionsstorlek, antal doser och om andra näringsämnen ingår. Ett tydligt exempel från NHS-bilagan är en flaska på 10 ml med 10 000 IU/ml: 800–1000 IU motsvarar 4–5 droppar, och hela flaskan ger 100–125 doser. Det visar varför “total mängd i flaskan” inte är samma sak som mängd per dos. Samma sak gäller kombinationsprodukter: står det både kalciumkarbonat och D-vitamin på framsidan jämför du inte en ren D-vitaminprodukt med en ren D-vitaminprodukt längre.

Hur använder man D-vitamin rätt i vardagen?

Ta det gärna i samband med en måltid du sällan missar

De här källorna ger inget starkt underlag för att säga att en viss typ av måltid eller en viss mängd fett alltid ger bättre praktiskt upptag. I SACN:s uppdaterade genomgång anges uttryckligen att man inte kunde ta hänsyn till om tillskott togs med eller utan mat när resultaten bedömdes. Samtidigt visar ett regionalt NHS-underlag att en specifik tablett, Stexerol D3 1000 IU, kan sväljas hel eller krossas och tas med mat NHS Norfolk & Waveney. Praktiskt blir därför det säkra rådet: koppla intaget till frukost, lunch eller kvällsmat som ändå återkommer varje dag, i stället för att ta det slumpmässigt.

Välj styrka efter officiella råd, inte efter högsta siffran på etiketten

Livsmedelsverket anger 10 mikrogram per dag för barn 1–17 år, vuxna 18–74 år samt gravida och ammande. För personer 75 år och äldre, och för personer med lite eller ingen solexponering, är rådet 20 mikrogram per dag. NHS anger också 10 mikrogram per dag för barn från 1 år och vuxna, och 8,5–10 mikrogram per dag för spädbarn upp till 1 år.

Tre vanliga misstag som är lätta att undvika

Första misstaget är att blanda ihop mikrogram och IE. Både Livsmedelsverket och NHS skriver att 1 mikrogram motsvarar 40 IE, så 10 mikrogram är samma sak som 400 IE.

Det andra är dubbeldosering. EFSA definierar övre gränsen, UL, som total kronisk daglig mängd från alla källor. Livsmedelsverket anger UL till 25 mikrogram för spädbarn 0–6 månader, 35 mikrogram för 7–11 månader, 50 mikrogram för barn 1–10 år och 100 mikrogram för barn från 11 år och vuxna. Summera därför multivitamin, separat D-vitamin och andra produkter samma dag.

Det tredje är oregelbundenhet. Råden anges per dag i både svenska och brittiska källor, vilket gör en fast daglig tid enklare än att försöka "ta igen" glömda dagar i efterhand Livsmedelsverket, NHS.

När upplägget bör omvärderas

NHS skriver att de flesta kan bilda det de behöver från solljus ungefär från slutet av mars eller början av april till slutet av september, medan perioden oktober till början av mars inte räcker. Livsmedelsverket skriver att den som behöver tillskott kan göra uppehåll maj–augusti om man vistas i solen, men att det också går bra att ta tillskott hela året. Gå därför igenom styrka och totalintag när årstiden ändras, när din solexponering blir mycket lägre, när du börjar eller slutar med en multivitamin, eller när du går över i gruppen 75+. Om vården har sagt att du ska ta en annan mängd än den du själv valt, skriver NHS att du ska följa den rekommendationen.

Vilka risker, interaktioner och riskgrupper finns?

För höga intag: var risken faktiskt uppstår

Livsmedelsverket skriver att farligt höga mängder inte kommer från vanlig mat, utan i praktiken från kosttillskott. För mycket D-vitamin i blodet kan ge för mycket kalcium i blodet, kalciuminlagring i njurarna och njursvikt; NHS beskriver samma mekanism som långvarig hyperkalcemi vid överintag av tillskott.

Det viktiga talet här är inte bara “hur mycket du tar”, utan också vad som räknas som övre gräns. EFSA definierar UL som högsta kroniska dagliga totalintag från alla källor som bedöms osannolikt att ge skadliga effekter, och betonar att UL inte är ett rekommenderat intag. I Oxford University Hospitals vuxenriktlinje anges dessutom att toxicitet kan vara möjlig vid 25-OH-vitamin D över 375 nmol/L.

Tillstånd där egen doshöjning är fel förstasteg

Northern Lincolnshire-riktlinjen är tydlig med att primär hyperparatyreoidism kräver specialistbedömning, eftersom D-vitamin i den situationen kan förvärra hyperkalcemi och hyperkalciuri. Samma riktlinje anger att ny hyperkalcemi under D-vitamintillförsel ofta bör leda till vidare utredning; bakomliggande primär hyperparatyreoidism nämns särskilt, och granulomatösa tillstånd som sarkoidos beskrivs som relevanta differentialspår.

Njursjukdom hör också till grupperna där standardtänk lätt blir fel. Både Northern Lincolnshire och Norfolk & Waveney listar njursjukdom som riskfaktor, och CKD 4–5 som skäl för remiss eller specialistnivå.

Läkemedel och upptag som kan kräva individuell bedömning

I de brittiska primärvårdsriktlinjerna räknas antikonvulsiva läkemedel, rifampicin, antiretrovirala läkemedel, kolestyramin och glukokortikoider till faktorer som hör till riskbedömningen kring D-vitaminstatus; Northern Lincolnshire och Norfolk & Waveney tar också upp malabsorption, inklusive bariatrisk kirurgi, samt kolestatisk leversjukdom. I Northern Lincolnshire anges dessutom att vissa personer med malabsorption kan behöva högre underhållsdoser än standard, vilket är ett konkret skäl att inte själv gissa sig fram till högre styrka.

Om kalciumvärden är avvikande, njurfunktionen nedsatt eller upptaget påverkat av sjukdom eller läkemedel väger individuell bedömning tyngre än att själv höja dosen.

När blodprov och vårdkontakt väger tyngre än mer tillskott

Norfolk & Waveney säger uttryckligen att asymtomatiska personer inte ska testa D-vitamin rutinmässigt, oavsett riskgrupp. Provtagning med serum 25-OHD hör enligt samma riktlinje hemma vid rakit, osteomalaci, symtomatisk hypokalcemi eller hos högriskpersoner med symtom som proximal muskelsvaghet eller ihållande muskel- och skelettvärk. Northern Lincolnshire anger samma grundprincip: generell screening rekommenderas inte, och man testar i allmänhet personer med symtom eller fynd som talar för brist eller osteomalaci.

För spädbarn är säkerhetsmarginalen mindre än för äldre barn och vuxna, med UL på 25–35 mikrogram per dag beroende på ålder enligt Livsmedelsverket. Lägg till redan höga doser från flera produkter samtidigt, så blir etikettkontroll och vårdkontakt mer relevant än ytterligare en burk.

Vad säger forskningen om immunförsvar och andra effekter?

Luftvägsinfektioner: liten signal totalt, men ingen enkel regel för alla

Den tydligaste forskningen i materialet här gäller akuta luftvägsinfektioner. I SACN:s uppdatering 2020 sammanfattas en tidigare IPD-metaanalys där 25 randomiserade studier med 10 933 deltagare gav oddskvoten 0,88 (95 % KI 0,81–0,96) för minst en luftvägsinfektion. I samma analys sågs en starkare signal i gruppen med serum-25(OH)D under 25 nmol/L: oddskvot 0,58 (95 % KI 0,40–0,82).

Den senare och större uppdateringen blev mer återhållsam. SACN beskriver att Jolliffe 2020 samlade data från 42 studier och 46 331 deltagare, men att huvudjämförelsen vitamin D mot placebo för minst en luftvägsinfektion byggde på 36 studier med 44 009 deltagare och gav oddskvoten 0,91 (95 % KI 0,84–0,99) enligt SACN:s genomgång. Det är en liten skillnad på gruppnivå, inte ett stöd för breda löften.

Skillnaden mellan att rätta till låg status och att ge tillskott till personer som redan ligger högre är alltså inte avgjord på det sätt rubriker ofta antyder. I Jolliffe 2020 såg SACN ingen statistiskt säker effekt i någon startnivågrupp: varken under 25 nmol/L, 25–49,9, 50–74,9 eller vid minst 75 nmol/L i samma dokument. Däremot rapporterades lägre risk i vissa upplägg: daglig dosering, 10–25 mikrogram per dag, och studier som varade högst 12 månader.

Det finns också mer negativa sammanvägningar. SACN återger Wang 2020, där 8 studier med totalt 2 312 friska deltagare inte fann någon skillnad för förkylningar; incidensanalysen omfattade 2 204 deltagare och durationsanalysen 1 022 deltagare enligt SACN:s referat. NHS är därför tydliga med att det inte finns tillräcklig evidens för att ta vitamin D enbart för covid-19 på NHS:s sida om vitamin D.

Humör, hjärta, cancer, fall och prestation: mycket omtalat, svagare stöd

Både europeiska och brittiska myndigheter är återhållsamma utanför muskel- och skelettområdet. EFSA skriver att evidensen för icke-muskuloskeletala utfall, till exempel cancer och hjärt-kärlsjukdom, är otillräcklig som grund för referensvärden i sitt vetenskapliga yttrande om referensvärden för vitamin D.

Varför rubrikerna ofta låter säkrare än forskningen

SACN listar fler skäl: olika doser, olika doseringsintervall, olika deltagargrupper, olika studiedurationer, olika definitioner av luftvägsinfektioner, olika metoder för att mäta 25(OH)D, publikationsbias och brist på data om följsamhet enligt SACN.

Rimlig tolkning: forskningen ger stöd för försiktiga formuleringar om små möjliga effekter i vissa upplägg, men inte för mirakelrubriker.

Det syns också i hur EU hanterar påståenden generellt: EFSA uppger att mer än 70 % av granskade hälsopåståenden har avslagits på grund av otillräcklig evidens på sin översikt om hälsopåståenden.