Karnosin

Vad karnosin är

Karnosin är en dipeptid — två aminosyror sammanlänkade — bestående av beta-alanin och L-histidin. Den upptäcktes i muskelvävnad i början av 1900-talet av den ryske kemisten Vladimir Gulevitj. Koncentrationen är högst i snabba muskelfibrer och i vissa delar av hjärnan, och är generellt högre hos personer med mycket muskelmassa.

Varför beta-alanin oftare säljs än karnosin

Det här är den mest praktiskt relevanta punkten. Karnosin som tas oralt bryts till stor del ned av enzymet karnosinas i blodet och tarmslemhinnan, till sina två beståndsdelar. Muskeln bygger sedan upp karnosin på nytt, och den begränsande faktorn i det bygget är beta-alanin — histidin finns i regel i överskott.

Konsekvensen är att beta-alanin är den mer direkta vägen att höja muskelkarnosin, vilket också är vad idrottsforskningen har fokuserat på. Karnosin som tillskott motiveras därför oftare med andra resonemang än muskelhalt.

Zinkkarnosin är något annat

Zink-L-karnosin, i Japan känt som polaprezink, är ett kelat mellan zink och karnosin och behandlas i litteraturen som en egen substans med egen användning. Det är alltså inte utbytbart mot karnosin i en jämförelse.

Forskningsläget

Karnosin har studerats för sina kemiska egenskaper, bland annat förmågan att binda reaktiva karbonylföreningar. Det finns preklinisk litteratur inom flera områden och ett mindre antal humanstudier. Det finns inget EU-godkänt hälsopåstående för karnosin.