Taxifolin

Taxifolin

Taxifolin, även kallat dihydrokvercetin, är en flavanonol som utvinns ur lärkträ och som också förekommer i lök, druvor och citrusfrukter. Namnlikheten med dihydromyricetin är en vanlig källa till förväxling — det är två skilda molekyler.

Taxifolin i vår ingredienshubb

Jämför former, mängder och priser från vårt eget sortiment — unik produktdata, inte en generisk lexikonsida.

Öppna ingredienshubben →

Vad taxifolin är

Taxifolin är en flavonoid ur undergruppen flavanonoler. Den kommersiella råvaran utvinns oftast ur kärnveden hos sibirisk lärk (Larix sibirica) eller dahurisk lärk, där halten är ovanligt hög. Ämnet finns även naturligt i lök, druvskal, citrusfrukter och mjölktistel, men i halter som gör industriell utvinning ointressant.

Namnförvirringen värd att reda ut

Taxifolin heter också dihydrokvercetin, och det namnet ligger obehagligt nära dihydromyricetin — som är en helt annan molekyl, utvunnen ur vinrankete och japanskt russinträd. De två blandas ihop regelbundet, både i marknadsföring och i ingrediensdatabaser. Strukturellt skiljer de sig på antalet hydroxylgrupper i B-ringen: taxifolin har två, dihydromyricetin har tre.

Forskningsläget

Taxifolin har studerats framför allt för sina kemiska egenskaper som antioxidant i laboratoriemiljö, där molekylen är väl karaktäriserad. Forskning på cellkulturer och djur har undersökt flera olika biologiska system. Kliniska studier på människa är betydligt färre och mindre än den prekliniska litteraturen, vilket är ett vanligt mönster för växtflavonoider.

Reglering

Taxifolinrikt extrakt från lärkträ har genomgått nytt livsmedel-prövning i EU och får användas inom de villkor som godkännandet anger, bland annat vad gäller renhetsgrad och maxmängd. Det finns inget EU-godkänt hälsopåstående för taxifolin, vilket innebär att ingen produkt lagligt får tillskriva ämnet en hälsoeffekt.