Arnika (Arnica montana): fakta, användning och säkerhet

Arnika, Arnica montana, heter slåttergubbe på svenska och är en flerårig korgblommig växt med brandgula blomkorgar. I Sverige växer den på magra betesmarker och slåtterängar. Blomkorgarna används i beredningar för huden, och i ingrediensförteckningar syns växten under flera namn, till exempel arnikablomextrakt, arnika blomsterextrakt och bergarnikaextrakt.

Två saker gäller genom hela texten. Arnika ska inte sväljas, och EU har inte godkänt något hälsopåstående för arnika. En sökning i EU:s register över närings- och hälsopåståenden gav noll träffar på arnica den 2 november 2026, och ordet finns inte heller i listan över tillåtna påståenden i förordning 432/2012. Vi gör därför inga påståenden om effekt, utan redovisar vad myndigheter och studier har beskrivit och hur säkert underlaget är.

Växten och var den växer

Enligt SLU Artdatabankens artsida blir slåttergubbe upp till en halv meter hög. Rosettbladen är ljusgröna, helbräddade och 5 till 10 centimeter långa. Stängeln är glandelhårig och bär en korg i toppen, 6 till 8 centimeter bred, med brandgula strål- och diskblommor. Ofta sitter två mindre korgar vid det översta bladparet. Blomningen sker i juni och juli.

I Sverige finns arten i södra och mellersta delarna av landet, norrut till Dalarna. Den saknas på Gotland och Öland och är mycket ovanlig i östra Svealand. Den växer på näringsfattig mark, framför allt i gamla ogödslade naturbetesmarker och slåtterängar, och är beroende av bete eller slåtter för att klara sig på lång sikt. I resten av Europa är utbredningen centraleuropeisk, söderut till norra Italien och österut till västra Ryssland. Arten saknas i Finland och på de brittiska öarna.

Namn och förväxlingar

• Svenska namn: slåttergubbe och arnika. EMA använder arnikablomma för den torkade blomkorgen.
• Andra arter: släktet har omkring 30 arter enligt EMA:s bedömning från 2014, men bara Arnica montana accepteras där för medicinskt bruk. Vägarnika är förvildad från Nordamerika, och nordisk fjällarnika förekommer i nordliga fjälltrakter.
• Förfalskning: EMA:s utkast från 2025 nämner flera växter som kan blandas in i handelsvaran. Vanligast är mexikansk arnika, Heterotheca inuloides, som också hör till korgblommiga växter.

Fridlysning och rödlistning

I den lydelse av artskyddsförordningen som gäller från den 1 november 2026 står slåttergubbe i bilaga 2 med kategorin begränsat skydd enligt 9 §. Det är då förbjudet att avsiktligt gräva eller dra upp växter med rötterna, och att plocka eller på annat sätt samla in exemplar för försäljning eller andra kommersiella ändamål. Förbuden gäller inte när det är uppenbart att syftet med en åtgärd är ett annat, och jord- och skogsbruksåtgärder anses normalt ha ett annat syfte. Lydelsen är ny, så den som planerar insamling bör läsa den aktuella texten.

På EU-nivå finns Arnica montana i bilaga V till art- och habitatdirektivet. Bilagan gäller arter där insamling i naturen och exploatering kan bli föremål för förvaltningsåtgärder. Artikel 14 ger medlemsstaterna möjlighet att vid behov reglera till exempel tillträde, insamlingsperioder, kvoter och försäljning. Artfakta anger att den kommersiella medicinska användningen är skälet till att arten står i bilagan, och att den också finns i CITES bilaga D.

I Rödlista 2025 är slåttergubbe klassad som sårbar (VU). En genomgång i Svensk Botanisk Tidskrift från 2017 utgick från 1 054 registrerade lokaler i främst Skåne, Blekinge och Bohuslän. Hälften besöktes igen, främst 2014 och 2015, och arten saknades på 56 procent av dem. Medianen var 46 skott per lokal, medan den största populationen, i ett reservat i Halland, hade 300 000 skott 2015. Författaren påpekar att kraftigt bete ibland gör att arten inte går att registrera, vilket kan ge en skenbar utdöning. Artfakta pekar ut upphörd hävd, konstgödsel och luftburet kvävenedfall som hot.

Innehållsämnen: seskviterpenlaktoner och helenalin

Den grupp ämnen som diskuteras mest är seskviterpenlaktoner. EMA:s bedömning 2014 pekar ut helenalin, 11,13-dihydrohelenalin och deras derivat som de mest relevanta. Samma ämnesgrupp kopplas också till allergin som beskrivs längre ner.

• Seskviterpenlaktoner: 0,3 till 1,0 procent i blomman enligt EMA. Europeiska farmakopén kräver minst 0,4 procent i arnikablomma och minst 0,04 procent i arnikatinktur.
• Flavonoider: 0,4 till 0,6 procent.
• Eterisk olja: 0,2 till 0,35 procent, bland annat tymol och tymolderivat.
• Övrigt: kumariner som skopoletin och umbelliferon samt bitterämnen.

Halterna varierar med ursprunget. EMA:s underlag beskriver en spansk kemotyp med främst dihydrohelenalinestrar och en centraleuropeisk med främst helenalinestrar.

Laboratorieförsök har undersökt hur tinktur och isolerat helenalin påverkar signalproteinet NF-kB i odlade celler. Utfallet varierade med dosen, och försök på celler säger inte hur en beredning beter sig hos människor. I försök med hud från grisöron trängde seskviterpenlaktoner från extrakt in i hudens yttersta lager ungefär tio gånger mer än isolerade ämnen. Data om upptag i blodet, nedbrytning och utsöndring saknas enligt EMA. Kommittén kunde 2014 inte definiera något enskilt ämne med känd medicinsk verkan i de beredningar monografin omfattar.

Så beskriver EMA den utvärtes användningen

EMA:s kommitté för växtbaserade läkemedel (HMPC) antog en monografi om arnikablomma som är daterad 2014. Den gäller bestämda beredningar för utvärtes bruk och nämner blåmärken, stukningar och lokal muskelvärk. Monografin är en bedömning av läkemedelsberedningar och säger inget om andra produkter som innehåller arnika.

Ordet traditionell har en bestämd betydelse här. I EMA:s sammanfattning för allmänheten från 2016 står att det kliniska underlaget inte räcker, att användningen bedöms som rimlig utifrån lång erfarenhet och att beredningarna ska ha använts i minst 30 år, varav minst 15 år inom EU. Bedömningen vilar alltså på erfarenhet och inte på visade resultat i kontrollerade studier.

Beredningsformer och vad källorna säger

Beredning	Vad källorna säger	Status
Salva, kräm eller gel med tinktur	20 till 25 procent tinktur (1:10) eller 20 procent tinktur (1:5) i bas. Utkastet 2025 anger 5 till 25 procent för tinkturen 1:10 och byter den andra mot 4 procent flytande extrakt, eftersom EMA fann ett fel i första versionen.	Monografin 2014, ändras i utkastet
Gel eller salva med extrakt av färska blommor	50 procent flytande extrakt (1:20) i bas.	Monografin 2014 och utkastet
Omslag med tinktur	2,5 milliliter som indränkt förband.	Monografin 2014 och utkastet
Utspädd tinktur	Spädd 1:3 till 1:10 med vatten. Tinktur ska spädas före bruk.	Utkastet 2025
Oljeextrakt med solrosolja	10 procent extrakt i bas.	Utkastet 2025
Örtinfusion för omslag	2 gram blomma i 100 milliliter kokande vatten, varmt och bara som omslag. EMA skriver uttryckligen att te inte ska drickas.	Utkastet 2025
Outspädd tinktur	Kan ge kontakteksem, blåsor och i svåra fall vävnadsskada enligt EMA.	Tinktur ska spädas enligt utkastet
Te eller annat inre bruk	Beskrivs som förlegat. Beredningarna ska inte ges via munnen.	Ingår inte i någon version
Homeopatiska preparat	Beskrivs som helt olika beredningarna i monografin.	Ingår inte i monografin
Kosmetika	Arnikaextrakt nämns som ingrediens, men produkterna bedöms inte av HMPC.	Ingår inte i monografin

Revisionen är inte klar

På EMA:s översiktssida är monografin från 2014 den senast antagna versionen. Ett utkast till revision publicerades i april 2025, och samrådet avslutades den 15 juli samma år. Utkastet lägger till inflammation efter insektsbett och små bölder för vissa beredningar. Det har också en lägre åldersgräns för en del av dem och fler varningar. Sidan visade ingen antagen revision när vi läste den den 2 november 2026, så uppgifterna från utkastet kan ändras.

Läget i Sverige

I Läkemedelsverkets databas fanns den 2 november 2026 inget registrerat traditionellt växtbaserat läkemedel med arnika. Sökningen gav en träff, en salva som avregistrerades den 30 december 2023.

Vad studier och översikter har mätt

EMA skriver i utkastet från 2025 att adekvata kontrollerade kliniska studier saknas för arnikablomma och att det inte finns kliniska farmakologiska studier. Enligt sammanfattningen från 2016 gick det inte att dra säkra slutsatser, bland annat på grund av få deltagare och bristande kontroller. Tabellen visar exempel på vad som har studerats, enligt studierna eller EMA:s genomgång.

Studie	Deltagare	Vad som mättes	Vad studien inte visar
Randomiserad, dubbelblind, 2007	204 personer med artros i fingrarna	Smärta och handfunktion efter 21 dagar med arnikagel eller 5 procent ibuprofengel. Ingen skillnad mellan grupperna.	Studien saknade placebogrupp och visar inte hur stor del av förändringen som beror på gelen.
Dubbelblind med fyra grupper, 2011	570 personer med stukad vrist, 57 med enbart arnikatinktur och 57 med placebo	Smärta vid rörelse dag 3 till 4.	Testerna gällde en kombinationsspray. Artikeln redovisar inget test av tinktur jämfört med placebo, och EMA kallar gruppen för liten.
Randomiserad, placebokontrollerad, 2002	19 personer som fick laser i ansiktet	Blåmärken under 17 dagar. Ingen signifikant skillnad mellan gel och placebo.	För få deltagare för säkra slutsatser, enligt EMA.
Placebokontrollerad pilotstudie, 2002	39 inkluderade, 30 fullföljde	Smärta en timme efter omslag med 0,7 procent arnika. Ingen signifikant skillnad.	Beredningen var gjord på hela växten och är inte en standardberedning.
Randomiserad, 2010	16 friska personer med framkallade blåmärken	Bedömning av blåmärken med 20 procent arnika, vaselin och två beredningar med vitamin K. Större förändring än med vaselin, men inte än med 5 procent vitamin K.	EMA anser att antalet är för litet för statistiska slutsatser.
Randomiserad, 2016	108 personer efter näsoperation	Svullnad och blåmärken med arnikakräm, annan kräm eller ingen kräm.	Beredningen beskrivs inte och skalan var inte validerad. EMA ser ingen klinisk relevans.
Placebokontrollerad, 2003	64 personer som opererades i handen	Smärta och blåmärken dag 4 med homeopatiska tabletter eller placebo. Ingen skillnad.	Studien gäller homeopatiska spädningar och säger inget om salvor med tinktur.

Översikterna

• Cochrane, 2013: översikten om växtbaserade hudberedningar vid artros bygger för arnikans del på en enda studie, den från 2007. Biverkningar rapporterades av 13 procent med arnikagel och 8 procent med ibuprofengel. Skillnaden var inte statistiskt säker, och fulltexten anger att ingen jämförelse med placebo hittades.
• Metaanalys, 2021: en analys av homeopatisk arnika efter kirurgi omfattade 23 publikationer och både randomiserade och icke-randomiserade studier. I de placebokontrollerade jämförelserna var effektstorleken 0,18 med ett konfidensintervall som precis omfattade noll (p = 0,059). Spridningen mellan studierna var stor. Författarna beskriver effekten som kliniskt liten, och förstaförfattaren har utbildning i homeopati.
• Systematisk översikt, 2024: en genomgång av 42 artiklar blandar cellförsök, djurförsök, fallrapporter och kliniska studier, med både positiva och negativa utfall. Den beskriver ingen formell granskning av de ingående studiernas kvalitet.
• Översikt, 2025: en genomgång av sociala medier och forskning gick igenom 48 inlägg på TikTok och 305 på Reddit. De flesta var positiva till arnika, oftast utan vetenskapligt underlag. Forskningen om estetiska injektioner bedömdes som begränsad och blandad, med en enda studie på området.
• Systematisk översikt, 2026: en översikt av arnika efter kirurgi tog med 27 studier men gjorde ingen metaanalys, eftersom doser, beredningar och mått skilde sig för mycket. Den redovisar små studiegrupper, kort uppföljning och risk för publikationsbias.

Sammantaget är studierna få och små, beredningarna skiljer sig åt, och placebokontrollerade studier med väl beskrivna produkter är ovanliga. Resultat för en homeopatisk tablett går inte att föra över till en salva med tinktur, eller tvärtom.

Kontaktallergi och korsreaktion med korgblommiga

Den vanligaste rapporterade biverkningen är hudreaktioner. Monografin nämner klåda, rodnad och eksem och anger att frekvensen är okänd. Den som reagerar ska enligt monografin kontakta läkare eller annan vårdpersonal. En säkerhetsbedömning från 2001 beskriver arnikadermatit som en fördröjd allergi av typ IV hos personer som hanterar blommorna.

EMA:s utkast beskriver arnika som starkt sensibiliserande och pekar ut seskviterpenlaktoner som kontaktallergener, särskilt helenalin och dess estrar. Samtidigt har studierna gett olika resultat:

• Av 443 testade patienter reagerade 5 på arnika i en studie från 2001.
• På ett sjukhus i Österrike gav arnika 38 fall bland 170 patienter med eksem på underbenen, testade 1976 till 1983. Gruppen var redan utvald för att ha eksem.
• Av 8 personer med känd arnikaallergi reagerade 5 på lapptest i en mindre jämförelse.
• EudraVigilance, EU:s biverkningsdatabas, hade 96 rapporter för perioden 2013 till maj 2023, mest klåda, utslag, rodnad, blåsor, sveda och nässelutslag. Flera gällde salva som av misstag kommit i ögat.

EMA konstaterar att reaktionerna inte bara uppstår vid felaktig användning, utan också vid normalt bruk. Långvarigt bruk kan enligt samma källa ge eksem och svullen hud med blåsor. Fallbeskrivningar gäller också trädgårdsodlare som fick eksem i ansiktet efter att ha rört växten.

Korsreaktion

Den som är överkänslig mot arnika eller andra korgblommiga växter (Asteraceae) ska inte använda beredningarna. Familjen är stor. Artfakta placerar bland annat kamomill, ringblomma, röllika, malört och solros i den. EMA beskriver korsreaktioner, och ett av fallen gällde en lantbrukare som reagerade på både arnikatinktur och solros. I ett äldre test reagerade 2 av 25 personer med känd eller misstänkt allergi mot korgblommiga på arnika, så alla reagerar inte på alla arter. EMA drar ändå gränsen vid hela familjen.

Vid misstänkt kontaktallergi kan läkaren föreslå ett lapptest, där ämnen tejpas på huden i några dagar innan resultatet avläses. Enligt 1177 bör du kontakta vårdcentral om eksem sprider sig, blir värre, ger blåsor eller sår eller sitter runt ögonen.

Varför arnika inte ska sväljas

Monografin omfattar bara bruk på huden. Redan den tyska monografin från 1984 begränsade arnika till utvärtes bruk på grund av möjliga risker, enligt EMA:s bedömning från 2014. Utkastet från 2025 är tydligare: inre bruk är förlegat, arnikaberedningar ska inte ges via munnen, och växten ska inte heller användas som te att dricka.

Utkastet återger uppgifter om följande vid intag:

• svåra besvär från mage och tarm, i värsta fall dödlig gastroenterit
• påverkan på nervsystemet
• både för snabb och för långsam puls
• kollaps och förlamning av muskler, även i hjärtat
• dödsfall

Helenalin anges som det ämne som orsakar de giftiga effekterna. Allvarliga symtom, men inte dödsfall, har rapporterats efter 30 milliliter av en 20-procentig tinktur. Arnikablomman irriterar också slemhinnor. Äldre källor beskriver munsköljning, men utkastet varnar för att använda beredningarna nära ögon eller slemhinnor.

Vad Giftinformationscentralen skriver

Giftinformationscentralen skriver om själva växten att särskilt blommor och rot innehåller irriterande ämnen, att förgiftning genom att äta växten inte är känd hos människa och att det är ofarligt att smaka en liten mängd. Som symtom nämns magbesvär, till exempel ont i magen, illamående, kräkningar och diarré. Uppgifterna är faktagranskade i december 2021.

Texten gäller alltså själva växten och en liten smakbit. EMA:s uppgifter gäller intag av beredningar, till exempel tinktur.

Har någon fått i sig arnikatinktur eller annan beredning anger 1177 att du inte ska vänta på symtom. Ring 112 i brådskande fall och begär Giftinformationscentralen. Vid mindre brådskande fall går det att ringa Giftinformationscentralen på 010-456 67 00. Framkalla inte kräkning och ge inte kol utan att först ha talat med dem.

Genotoxicitet och kunskapsluckor

EMA noterar att ordentliga tester av skador på arvsmassa, cancerrisk och reproduktion saknas. Ett äldre bakterietest (Ames-test) av ett arnikaextrakt gav utslag som kopplades till flavonoler. Bristen på data är skälet till att arnikablomma inte fått en plats på EU:s lista över traditionella växtbaserade substanser.

Homeopatiska produkter och kosmetika

Homeopatiska arnikaprodukter är en annan kategori. Enligt EMA:s utkast tillverkas de inte av arnikablomma, utan av olika delar av växten eller hela växten. Vissa utspädda preparat är avsedda att tas via munnen, och EMA beskriver dem som helt olika beredningarna i monografin.

En sökning i Läkemedelsverkets databas visade den 2 november 2026 35 registrerade homeopatiska läkemedel där arnika finns med. Formerna var tabletter, orala droppar, granuler, orala lösningar och en salva. Sökningen träffar även produkter med andra namn, eftersom den utgår från substansen.

Läkemedelsverkets sida om homeopatika förklarar vad registreringen innebär. Produkterna ska vara säkra och hålla god kvalitet, men det finns inga krav på visad effekt, och därför får inget användningsområde anges. Råvaran måste spädas minst tio tusen gånger, vilket oftast kallas D4. Läkemedelsverket avråder barn under åtta år och gravida eller ammande från homeopatika, eftersom säkerhetsinformationen inte räcker.

Kosmetika

Arnikaextrakt finns också i kosmetika. Säkerhetsbedömningen från 2001 räknade med knappt 100 formuleringar och kom fram till att data inte räckte för att bedöma säkerheten i kosmetika. Uppgiften är gammal, men EMA:s utkast nämner också kosmetika som exponering. EMA återger också slutsatsen att personer med allergi mot korgblommiga växter bör varnas för hudprodukter som innehåller sådana växter. Fler artiklar om växter finns under Örter.

Graviditet, amning, barn och skadad hud

Graviditet och amning

Säkerheten vid graviditet och amning är inte fastställd. Monografin från 2014 rekommenderar inte användning under graviditet, och utkastet från 2025 utvidgar det till amning. Fertilitetsdata saknas. Äldre litteratur beskriver missbruk av arnika för att framkalla abort.

EMA återger också ett fall där ett nio dagar gammalt ammat barn fick hemolytisk anemi, alltså blodbrist när röda blodkroppar bryts ned, 48 timmar efter att modern börjat dricka te på arnikablommor. Barnet behövde blodbyte och ljusbehandling. Det är en enda fallbeskrivning, och teet anges som trolig orsak.

Barn och ungdomar

Den gällande monografin rekommenderar inte användning under 12 år, eftersom underlag saknas. Utkastet från 2025 skiljer på beredningar: gränsen blir 3 år för vissa och 12 år för andra. Det finns ändå inga säkerhetsdata för barn, och underlaget till den lägre gränsen är att produkter funnits länge på marknaden. I den antagna monografin är gränsen fortfarande 12 år.

Skadad hud, ögon och slemhinnor

• Skadad hud: beredningarna ska inte användas på skadad hud eller öppna sår. EMA:s genomgång av produktinformation nämner att bruk på skadad hud eller bensår kan ge dermatit med svullnad.
• Ögon och slemhinnor: utkastet varnar för att använda beredningarna nära ögon och slemhinnor.
• Tid: arnika är enligt EMA avsedd för kort tids bruk. Kvarstår besvären efter 3 till 4 dagar, eller blir de värre, ska läkare eller annan vårdpersonal kontaktas.
• Nedsatt njur- eller leverfunktion: data saknas helt.

Blodförtunnande läkemedel

Monografin från 2014 anger att inga interaktioner rapporterats. EMA:s bedömning beskriver ändå ett fall där en 81-årig kvinna som tog warfarin fick näsblödningar och högt PK-värde (INR) efter att ha smort en stor mängd arnika på ryggen. Ett enda fall visar inte hur vanligt det är, men den som tar warfarin bör prata med sin läkare eller farmaceut innan en ny hudberedning används på stora ytor.

När du bör kontakta vården

Kontakta vården vid utslag som inte går över, vid blåsor eller om du är osäker på en produkt. Ring 112 vid akut fara, till exempel om någon har svårt att andas, är medvetslös, har kramper eller mår dåligt efter att ha fått i sig arnika.