Resveratrol: Naturens kraftfulla antioxidanter

Introduktion

Resveratrol är ett av de mest omtalade ämnena inom modern kosttillskottsvärld. Det dök upp i den breda allmänhetens medvetande i samband med diskussionen om den så kallade ”franska paradoxen” – iakttagelsen att fransmän, trots en kost relativt rik på mättat fett, historiskt sett haft förhållandevis god hjärthälsa. En av förklaringarna som lanserades var det måttliga rödvinsdrickandet, och i rödvinet fann forskarna resveratrol. Sedan dess har ämnet undersökts i tusentals studier och fått en närmast mytomspunnen status i hälsokretsar.

Men hur mycket av detta håller egentligen för en kritisk granskning? I den här artikeln går vi på djupet med vad resveratrol faktiskt är, var det kommer ifrån, hur kroppen hanterar det och vad forskningen i dagsläget kan och inte kan säga. Vi vill ge dig en balanserad, saklig bild – varken nedtonad till oigenkännlighet eller uppblåst med löften som inte håller. Resveratrol är ett spännande ämne, men det är också ett område där marknadsföringen ofta sprungit längre än vetenskapen. Att förstå skillnaden är värdefullt för alla som funderar på om resveratrol är något för dem.

Notera att vi genomgående använder försiktiga formuleringar. Det beror inte på vag hållning utan på att forskningsläget kring resveratrol just nu kräver det. Ämnet får inte beskrivas som ett botemedel, och en stor del av den tidiga entusiasmen har modererats av senare, mer noggrant utformade studier på människa.

Vad är resveratrol – kemiskt och biologiskt?

Resveratrol tillhör en grupp växtämnen som kallas polyfenoler, och mer specifikt undergruppen stilbener. Polyfenoler är en stor familj av föreningar som växter producerar, och många av dem fungerar som antioxidanter, det vill säga ämnen som kan motverka så kallad oxidativ stress. Den kemiska benämningen för resveratrol är 3,5,4’-trihydroxistilben, vilket beskriver hur de tre hydroxylgrupperna sitter placerade på molekylens stilbenstomme.

En viktig detalj är att resveratrol förekommer i två former, så kallade isomerer: trans-resveratrol och cis-resveratrol. Det är trans-formen som är den biologiskt mest intressanta och som de flesta studier handlar om. Trans-resveratrol är dock känsligt för ljus och värme och kan omvandlas till den mindre aktiva cis-formen vid exponering. Det är därför kvalitetstillskott ofta förpackas i ogenomskinliga behållare och anger just trans-resveratrol på innehållsförteckningen.

Varför växter producerar resveratrol

I växtriket är resveratrol ett så kallat fytoalexin – ett försvarsämne som växten bildar som svar på yttre påfrestningar. När en vinranka utsätts för svampangrepp, mekanisk skada, UV-strålning eller annan stress ökar produktionen av resveratrol i de drabbade vävnaderna. Ämnet hjälper växten att stå emot dessa hot. Det är en av anledningarna till att druvor odlade i kyligare, fuktigare klimat – där svamptrycket är högre – ofta innehåller mer resveratrol än druvor från torra, soliga regioner.

Denna ”stressbiologi” är intressant eftersom den hänger samman med en av de mer spekulativa hypoteserna om resveratrol hos människa, nämligen idén om hormesis: att ett ämne som växten producerar under stress kan aktivera vissa skyddsmekanismer även i den som äter det. Det är dock viktigt att betona att detta fortfarande är en hypotes och inte en etablerad sanning.

Var finns resveratrol naturligt?

Resveratrol förekommer i en rad olika livsmedel, men i mycket varierande mängder. De mest kända källorna är:

• Druvor och rödvin – framför allt i druvskalet. Eftersom rödvin jäser med skalen kvar innehåller det mer resveratrol än vitt vin.
• Bär – blåbär, lingon, tranbär och vissa andra mörka bär innehåller mätbara mängder.
• Jordnötter – särskilt med skalet, samt produkter som jordnötssmör i mindre grad.
• Mörk choklad och kakao – innehåller spårmängder.
• Japansk pilört (Polygonum cuspidatum) – en växt som inte ingår i normalkosten men som är den vanligaste råvaran för kosttillskott eftersom den är ovanligt rik på resveratrol.

En central poäng som ofta missas är hur små mängderna är i vanlig mat. Ett glas rödvin innehåller vanligtvis bara någon enstaka milligram resveratrol, ibland mindre. För att via rödvin nå de doser som används i forskningsstudier – ofta hundratals milligram – skulle man behöva dricka orealistiska och direkt skadliga mängder alkohol. Det är just denna diskrepans som gjort koncentrerade tillskott intressanta: de erbjuder en dos resveratrol utan den alkohol som annars skulle följa med.

Den franska paradoxen i ett nyktrare ljus

Den franska paradoxen var en viktig inspirationskälla, men i ljuset av senare forskning framstår förklaringen som mer sammansatt. Den franska kosthållningen kännetecknas inte bara av rödvin utan av måltidsmönster, högre intag av grönsaker och olivolja, mindre småätande och andra livsstilsfaktorer. Att tillskriva enbart resveratrol effekten är troligen en kraftig förenkling. Detta är ett bra exempel på varför man bör vara försiktig med att dra långtgående slutsatser från befolkningsstudier där många faktorer samverkar.

Hur tar kroppen upp resveratrol?

En av de största utmaningarna med resveratrol – och en anledning till att forskningsresultaten är så blandade – handlar om biotillgänglighet. Med det menas hur stor andel av det intagna ämnet som faktiskt når blodet och kroppens vävnader i aktiv form. För resveratrol är denna andel påfallande låg.

När resveratrol passerar tarmen och levern bryts det snabbt ner och omvandlas genom processer som kallas glukuronidering och sulfatering. Detta innebär att även om man tar upp en stor del av ämnet, så cirkulerar mycket lite av det i fri, oförändrad form i blodet. Halveringstiden för fritt resveratrol är kort, och koncentrationerna i blodet förblir låga även efter relativt stora doser.

Försök att förbättra upptaget

Eftersom biotillgängligheten är en flaskhals har det utvecklats olika strategier för att försöka förbättra den:

• Mikroniserade eller mikroinkapslade former – där partikelstorleken minskats för att öka upplösningen.
• Kombination med fett – resveratrol är fettlösligt, och intag tillsammans med en måltid som innehåller fett kan påverka upptaget.
• Kombination med andra ämnen – till exempel piperin (från svartpeppar) eller quercetin, som studerats för sin möjliga påverkan på nedbrytningen.

Det är värt att notera att de nedbrytningsprodukter som bildas (metaboliter) inte nödvändigtvis är inaktiva. Forskning antyder att vissa av dem kan fungera som ett slags reservoar och frigöra resveratrol lokalt i vävnader. Detta gör bilden mer komplex än enbart blodkoncentrationen antyder, och det är ett aktivt forskningsfält.

Resveratrol som antioxidant

Den egenskap som oftast lyfts fram är resveratrols förmåga att fungera som antioxidant. Antioxidanter är ämnen som kan motverka oxidativ stress, ett tillstånd där det råder obalans mellan så kallade fria radikaler och kroppens egna försvarsmekanismer. Fria radikaler är reaktiva molekyler som bildas naturligt i ämnesomsättningen men som i överskott kan bidra till cellulär påfrestning.

I provrörsstudier har resveratrol visat en tydlig antioxidativ kapacitet – det kan neutralisera vissa fria radikaler och påverka kroppens egna antioxidativa system. Det är dock viktigt att vara försiktig med att översätta provrörsresultat direkt till människa. De koncentrationer som används i laboratoriet är ofta mycket högre än vad som realistiskt uppnås i kroppen efter att man tagit ett tillskott, just på grund av den låga biotillgängligheten.

Skillnaden mellan provrör, djur och människa

Detta är kanske den enskilt viktigaste sak att förstå om resveratrol. Forskningen kan grovt delas in i tre nivåer:

• Cell- och provrörsstudier – här ser man ofta de mest dramatiska effekterna, men under förhållanden som inte motsvarar en levande kropp.
• Djurstudier – framför allt på möss, där resveratrol gett intressanta resultat, men där doserna omräknat till människa ofta är mycket höga.
• Humanstudier – betydligt färre, ofta mindre och med mer blandade och försiktiga resultat.

Mycket av den entusiasm som omger resveratrol bottnar i de två första nivåerna. När man kommer till välkontrollerade studier på människa blir bilden mer återhållsam. Det betyder inte att ämnet saknar intresse, utan att de stora löftena ännu inte är bekräftade på det sätt som ibland antyds i marknadsföring.

Resveratrol, sirtuiner och åldrandeforskning

En stor del av den vetenskapliga uppmärksamheten kring resveratrol har kretsat kring så kallade sirtuiner, en grupp proteiner (enzymer) som spelar en roll i cellens energiomsättning och reparationsprocesser. Tidiga studier antydde att resveratrol kunde aktivera ett av dessa, SIRT1, vilket kopplades samman med effekter man observerat vid kalorirestriktion – ett av de mest robusta sätten att påverka livslängd i djurförsök.

Detta gav upphov till en intensiv forskningsperiod och stora förhoppningar om resveratrol som ett ämne kopplat till hälsosamt åldrande. Senare studier har dock nyanserat bilden betydligt. Det har visat sig att aktiveringen av SIRT1 i vissa experiment kan ha berott på själva testmetoden snarare än en direkt effekt i kroppen, och mekanismerna är mer komplexa än man först trodde.

I dag är den vetenskapliga hållningen betydligt mer återhållsam. Resveratrol och åldrande är fortfarande ett legitimt och aktivt forskningsfält, men det finns inget stöd för påståenden om att resveratrol skulle förlänga den mänskliga livslängden. Sådana påståenden hör hemma i marknadsföring snarare än i forskningen, och de bör behandlas med stor skepsis.

Vad säger regelverket – vad får man säga?

Inom EU regleras vilka hälsopåståenden som får göras om livsmedel och kosttillskott av förordning 1924/2006. Detta är centralt för hur resveratrol får marknadsföras. För resveratrol finns i dagsläget inga godkända specifika hälsopåståenden av den europeiska livsmedelssäkerhetsmyndigheten. Det betyder konkret att en seriös aktör inte får påstå att resveratrol förebygger, behandlar eller botar någon sjukdom, och inte heller får tillskriva det konkreta hälsoeffekter som inte är godkända.

Detta är en viktig konsumentinformation. Om du stöter på produkter eller texter som lovar att resveratrol ”skyddar hjärtat”, ”bromsar åldrandet” eller ”förebygger sjukdom”, så rör det sig om påståenden som går utöver vad regelverket tillåter och vad forskningen stöder. Försiktiga, allmänna formuleringar är inte enbart en juridisk nödvändighet – de speglar också det faktiska kunskapsläget. Livsmedelsverket är den myndighet i Sverige som vägleder kring kosttillskott och hälsopåståenden.

Kosttillskott är ett komplement, inte en ersättning

En grundprincip för alla kosttillskott är att de är just tillskott – ett möjligt komplement till en i övrigt varierad och balanserad kost. De ersätter inte goda matvanor, fysisk aktivitet, sömn eller andra grundläggande livsstilsfaktorer. För den som är intresserad av sin hälsa ger dessa grundpelare nästan alltid mer än vad ett enskilt tillskott kan göra. Resveratrol är inget undantag från denna princip.

Dosering och olika former

I forskningsstudier på människa har resveratrol använts i ett brett doseringsintervall, vanligtvis från omkring hundra milligram upp till flera gram per dag. På marknaden för kosttillskott rör sig de flesta produkter i intervallet ungefär 100 till 500 milligram per dygnsdos, ofta standardiserade till en viss andel trans-resveratrol.

Några praktiska aspekter att känna till:

• Standardisering – titta efter hur mycket trans-resveratrol produkten faktiskt innehåller, inte bara hur mycket växtextrakt. Ett extrakt kan vara standardiserat till exempelvis 50 procent eller 98 procent.
• Råvarukälla – många tillskott baseras på japansk pilört, vilket är fullt etablerat. Vissa premiumprodukter använder resveratrol utvunnet ur druvor.
• Förpackning – ogenomskinliga burkar skyddar mot ljus och hjälper till att bevara den känsliga trans-formen.
• Tidpunkt – eftersom resveratrol är fettlösligt tar många det i samband med en måltid.

Det är värt att understryka att högre dos inte automatiskt är bättre. Vid mycket höga doser har vissa personer i studier rapporterat magbesvär som illamående, diarré och magont. Som med de flesta ämnen handlar det om en rimlig avvägning snarare än att maximera intaget.

Säkerhet, försiktighet och möjliga interaktioner

Resveratrol bedöms generellt som väl tolererat i de doser som normalt används i kosttillskott, och allvarliga biverkningar är ovanliga i den vetenskapliga litteraturen. Det finns dock viktiga situationer där särskild försiktighet är motiverad och där man bör rådgöra med vården innan man börjar:

• Blodförtunnande läkemedel – resveratrol kan i teorin påverka blodets levringsförmåga, vilket gör att den som tar blodförtunnande medicin bör vara försiktig.
• Hormonkänsliga tillstånd – resveratrol har i laboratorium visat svaga östrogenliknande egenskaper, vilket gör att personer med hormonkänsliga tillstånd bör vara extra försiktiga och söka individuell rådgivning.
• Graviditet och amning – här saknas tillräcklig dokumentation, varför tillskott generellt avråds om inget annat sagts av vårdpersonal.
• Inför operation – på grund av den möjliga påverkan på blodet kan det vara klokt att göra uppehåll en tid före planerade ingrepp, efter samråd med vården.
• Samtidig medicinering – resveratrol kan påverka vissa leverenzymer som är involverade i nedbrytningen av läkemedel, vilket teoretiskt kan påverka hur andra mediciner verkar.

Den övergripande principen är enkel: om du har en kronisk sjukdom, tar receptbelagda läkemedel, är gravid eller ammar, så ska du alltid stämma av med läkare eller annan vårdpersonal innan du börjar med ett nytt kosttillskott. Det gäller resveratrol såväl som alla andra.

Resveratrol i ett bredare antioxidantsammanhang

Resveratrol marknadsförs ofta som om det vore en unik superantioxidant, men det är mer rättvisande att se det som en av många polyfenoler i en bredare familj av växtämnen. Andra välkända polyfenoler är till exempel katekiner i grönt te, flavonoider i bär och citrusfrukter, kurkuminoider i gurkmeja och anthocyaniner i mörka bär. Var och en har sina egna egenskaper, och de förekommer naturligt tillsammans i en varierad växtbaserad kost.

Detta perspektiv är viktigt eftersom det leder till en mer förnuftig syn på resveratrol. I stället för att fixera sig vid ett enskilt isolerat ämne talar mycket forskning för att det är helheten – ett rikt och varierat intag av frukt, bär, grönsaker, baljväxter och fullkorn – som ger de tydligaste sambanden med god hälsa. Ett resveratroltillskott kan vara ett komplement för den som är intresserad, men det ersätter inte den bredd av växtämnen som en allsidig kost ger.

Synergier och kombinationer

Många produkter kombinerar resveratrol med andra ämnen, exempelvis quercetin, pterostilben (ett besläktat stilben med något annan biotillgänglighet) eller olika vitaminer. Tanken är ofta att uppnå synergieffekter. Här bör man vara medveten om att även om sådana kombinationer är logiska på papperet, så är de vetenskapliga bevisen för specifika synergier hos människa fortfarande begränsade. Det finns inget fel i välbalanserade kombinationsprodukter, men man bör inte förutsätta att summan automatiskt blir större än delarna.

Myter och missuppfattningar

Få kosttillskott är så omgärdade av myter som resveratrol. Här reder vi ut några av de vanligaste på ett ärligt sätt:

Myt: ”Ett glas rödvin om dagen ger dig allt resveratrol du behöver”

Mängden resveratrol i rödvin är liten, och de hälsorisker som följer med regelbundet alkoholintag överväger med god marginal det lilla bidraget av resveratrol. Ingen seriös hälsorekommendation går ut på att dricka vin för resveratrolets skull.

Myt: ”Resveratrol förlänger livet”

Detta bygger på djurstudier, framför allt på enklare organismer och möss, och resultaten har inte kunnat överföras till människa. Det finns inget vetenskapligt stöd för att resveratroltillskott förlänger människans livslängd.

Myt: ”Mer är alltid bättre”

Mycket höga doser kan ge magbesvär och innebär inte automatiskt större nytta. Måttfullhet är en rimligare hållning.

Myt: ”Alla resveratrolprodukter är likvärdiga”

Innehållet av faktiskt trans-resveratrol, råvarukvaliteten och förpackningens skydd mot ljus varierar kraftigt mellan produkter. Det lönar sig att läsa innehållsförteckningen noga.

Vem kan vara intresserad av resveratrol?

Resveratrol kan vara intressant för dig som är nyfiken på växtbaserade antioxidanter och som vill komplettera en redan varierad kost. Det är populärt bland personer med ett allmänt hälsointresse och bland dem som är fascinerade av forskningen kring åldrande och cellhälsa. Samtidigt är det viktigt att gå in med realistiska förväntningar: resveratrol är inte ett mirakelmedel, och det ska inte ses som en genväg förbi sunda grundvanor.

För den som vill utforska området kan det vara klokt att börja med att se över helheten. Ett brett intag av polyfenoler genom mat, i form av bär, grönsaker, te och kryddor, är en utmärkt grund. Den som därefter vill prova ett resveratroltillskott bör välja en kvalitetsprodukt med tydlig deklaration av trans-resveratrol och, vid behov, stämma av med vården. Du hittar ett brett utbud i vårt sortiment av växtextrakt och örter samt bland övriga kosttillskott.

Att läsa innehållsförteckningen

När du jämför produkter, leta efter följande: mängden trans-resveratrol per dos (inte bara mängden växtextrakt), råvarukällan, eventuella tillsatta ämnen samt tillverkarens kvalitetsdeklarationer. En transparent förteckning är ofta ett gott tecken. För den som vill bredda sitt antioxidantintag genom mat kan vårt sortiment av superfoods vara värt att titta närmare på, liksom utbudet av te och drycker rika på polyfenoler.

Vanliga frågor om resveratrol

Vad är resveratrol egentligen?

Resveratrol är ett naturligt växtämne som tillhör gruppen polyfenoler och undergruppen stilbener. Det finns bland annat i druvskal, blåbär, jordnötter och rödvin, och det bildas i växten som ett försvar mot stress. I kosttillskott utvinns det oftast ur japansk pilört.

Hur mycket resveratrol finns i rödvin?

Mängden är liten, ofta i storleksordningen någon enstaka milligram per glas och varierar med druvsort och tillverkning. För att nå de doser som används i forskning skulle man behöva dricka orealistiska mängder, varför koncentrerade tillskott är ett alkoholfritt alternativ för den som är intresserad.

Är resveratrol samma sak som en antioxidant?

Resveratrol är en av många antioxidanter. Det har i laboratorium visat antioxidativa egenskaper, men det är bara ett av tusentals antioxidativa ämnen som finns naturligt i en varierad växtbaserad kost. Det bör inte ses som unikt överlägset andra polyfenoler.

Hur mycket resveratrol brukar man ta i tillskott?

De flesta tillskott på marknaden ligger i intervallet ungefär 100 till 500 milligram trans-resveratrol per dygnsdos. Forskningsstudier har använt allt från drygt hundra milligram upp till flera gram. Högre dos är inte automatiskt bättre, och mycket höga doser kan ge magbesvär.

När på dygnet bör man ta resveratrol?

Eftersom resveratrol är fettlösligt tar många det i samband med en måltid som innehåller en del fett, eftersom det kan vara gynnsamt för upptaget. Det finns dock ingen strikt regel, och det viktigaste är att man tar det regelbundet på ett sätt som passar ens vardag.

Finns det risker eller biverkningar med resveratrol?

I de doser som normalt används anses resveratrol vara väl tolererat, och allvarliga biverkningar är ovanliga. Vid mycket höga doser kan magbesvär förekomma. Personer som tar blodförtunnande läkemedel, har hormonkänsliga tillstånd, är gravida eller ammar, eller står inför operation bör rådgöra med vården först.

Kan resveratrol förlänga livet eller bromsa åldrandet?

Det finns inget vetenskapligt stöd för att resveratroltillskott förlänger människans livslängd eller bromsar åldrandet. De lovande resultaten kommer huvudsakligen från cell- och djurstudier och har inte bekräftats i välkontrollerade studier på människa. Var skeptisk mot produkter som lovar sådana effekter.

Räcker det att äta resveratrolrika livsmedel i stället för tillskott?

En varierad kost rik på bär, druvor, grönsaker och andra växtbaserade livsmedel ger ett brett spektrum av polyfenoler och är en utmärkt grund. Tillskott kan vara ett komplement för den som specifikt vill öka sitt resveratrolintag, men de ersätter inte goda matvanor.

Informationen i den här artikeln är allmän och ersätter inte individuell rådgivning från läkare eller annan vårdpersonal. Kosttillskott är inte avsedda att bota, behandla eller förebygga sjukdom. Rådgör med vården vid ihållande eller allvarliga besvär.