Från lightläsk till sockerfria efterrätter och godis – sockerersättningar finns praktiskt taget överallt idag. En gång i tiden ansågs de vara ett universalmedel för att minska risken för livsmedelsrelaterade hälsoproblem (fetma, diabetes, karies), men i dag har konstgjorda sötningsmedel blivit alltmer granskade av vissa som menar att de kanske inte är så säkra som vi tror.
Typer av sockerersättningsmedel
Termen ”sockerersättning” avser både naturligt söta föreningar som inte är bordsocker (sackaros) och artificiellt syntetiserade sötningsmedel som framställs genom kemisk syntes.
Naturligt söta föreningar inkluderar ämnen som sorbitol som finns i äpplen och majssirap, laktos som finns i mjölk och xylitol som finns i vissa frukter och grönsaker. De är naturligt söta ämnen med varierande sötma.
Artificiellt syntetiserade föreningar kommer inte från naturen och omfattar populära märken som Equal (aspartam), Splenda (sukralos) och Sweet’N Low (sackarin). Stevia, en produkt som ofta anses vara konstgjord, kommer i själva verket från växten Stevia rebaudiana.
Från socker till konstgjorda sötningsmedel
De flesta människor är medvetna om farorna med att äta för mycket socker. Den nuvarande epidemin av fetma, diabetes, hjärtsjukdomar, högt blodtryck och njursjukdomar är till stor del ett resultat av de överdrivna mängder sackaros som konsumeras av den genomsnittlige amerikanen. Det är ett tillstånd som hälsovårdare kallar en ”kardiorenal epidemi”, där höga nivåer av hjärt- och njursjukdomar är direkt kopplade till de livsmedel vi äter, inklusive socker.
Som svar på denna epidemi har sockerersättningsmedel marknadsförts aggressivt till allmänheten som ett sätt att bokstavligen ”få kakan och äta den också”. Tyvärr är denna lösning inte så enkel som den låter, och vi har insett att sockerersättningsmedel påverkar våra kroppar på komplexa och ofta motsägelsefulla sätt.
Jämförelse av artificiella sötningsmedel
I en omfattande granskning som genomfördes 2012 hävdade den amerikanska livsmedels- och läkemedelsmyndigheten FDA att artificiella sötningsmedel var ”säkra för den allmänna befolkningen under vissa användningsvillkor”. Detta inkluderade rekommendationer om att inte överskrida det acceptabla dagliga intaget (ADI) som myndigheten har beskrivit.
Av de för närvarande godkända sötningsmedlen har FDA genomfört ett batteri av studier för att fastställa vilka eventuella farhågor allmänheten bör ha när det gäller användningen av dem. Av de tre mest populära produkterna:
Aspartam (Equal) var en av de tidigaste massproducerade sockerersättningarna och har under den tiden väckt en hel del kontroverser. Även om det tidigt fanns farhågor om aspartams koppling till leukemi, lymfom och hjärncancer, är det officiella uttalandet idag från både FDA och National Cancer Institute att inget sådant samband har hittats.
Saccharin (Sweet’N Low) rapporterades orsaka blåscancer hos laboratorieråttor, men samma effekt har inte setts hos människor. Dessa tidiga farhågor ledde till att Kanada förbjöd produkten 1977. USA var nära att göra detsamma, men krävde i stället att produkten skulle förses med en varningsetikett. Detta krav upphävdes 2001 efter att forskning från National Toxicology Program hade kommit fram till att sackarin inte har cancerframkallande (cancerframkallande) egenskaper.
Sukralos (Splenda) upptäcktes 1976 och släpptes ut i USA 1998. FDA har genomfört närmare 100 studier och funnit inget känt samband mellan sukralos och vare sig cancer eller hjärtsjukdomar.
Negativa fysiologiska effekter
Det faktum att FDA har ansett att konstgjorda sötningsmedel är säkra för mänsklig konsumtion bör inte innebära att de kan användas ostraffat. Även om konstgjorda sötningsmedel kan efterlikna känslan av socker kan den fysiologiska reaktionen på deras användning ofta vara helt annorlunda.
Normalt är kroppens reaktion på sackaros att minska aptiten och skapa en känsla av mättnad, vilket minskar kaloriintaget. Samma reaktion verkar inte ske med konstgjorda sötningsmedel, vilket undergräver påståendet att de är ”dietprodukter”. Detta fenomen kallas ”kalorikompensation”, vilket innebär att människor ofta fortsätter att äta trots att de inte är hungriga.
Samtidigt kan konstgjorda sötningsmedel utlösa en insulinspik, något som diabetiker kanske inte inser när de äter vissa ”diabetesgodis”. Tillsammans kan dessa effekter ta tillbaka alla de vinster som utlovats till personer som antingen är överviktiga, diabetiker eller lider av kronisk njursjukdom.
År 2012 utfärdade American Heart Association och American Diabetes Association ett uttalande där de båda gav en försiktig nick till konstgjorda sötningsmedel och bekräftade att de ”bör användas på lämpligt sätt” som en del av en välinformerad koststrategi. I uttalandet betonades också risken för kalorikompensation och konsumenterna varnades för att använda sötningsmedel som en ”magisk kula” för att bekämpa fetma och diabetes.
Produkttips från Nutri.se >
- Gardner, C.; Wylie-Rosett, J.; Gidding, S.; et al. ”Nonnutritive Sweeteners: Current Use and Health Perspectives: A Scientific Statement From the American Heart Association and the American Diabetes Association.” Circulation.2012; 126:509-519.
- U.S. Food and Drug Administration. ”Additional Information about High-Intensity Sweeteners Permitted for use in Food in the United States.” Silver Spring, Maryland; updated May 26, 2015.